Remember when.

Jag har lärt mig att uppskatta vad jag har.
Just i detta nu är jag lycklig, inget tynger mig alls.

Jag har en egen liten lägenhet som jag trivs i.
Jag har ett bra jobb året ut och förmodligen längre.
Jag har fina föräldrar som alltid ställer upp.
Jag har världens bästa pojkvän.
Jag har vänner som alltid kommer finnas kvar hos mig.
Jag har hela livet framför mig och bara jag kan bestämma hur det ska bli.
Alla möjligheter finns, så länge det finns hopp, så finns det en möjlighet.

Jag är lycklig för att jag och Damgiano ska få pröva på sambolivet i höst,
det kan sluta dåligt lika gärna som det kan sluta bra,
men det viktigaste är att man prövar.
Jag är en social människa som rent ut sagt mår
dåligt då jag är för mycket ensam,
en person att dela vardagen med
nu när jag inte har mamma är allt jag kan önska.
Då den personen är min bäste vän,
själsfrände och kärlek gör det saken ännu bättre.

Jag är lycklig över att vi ska samlas alla tjejer och umgås nästa helg,
vi har planerat och försökt passa in och verkligen
gjort det vi kunnat för att kunna ses.
Så länge vi är envisa och försöker så
kommer allt gå så jävla bra senare då alla kommer
finnas på olika platser i världen,
vi får se det som en ursäkt till mer semester!

Jag är lycklig över att det är sommar och över att jag jobbar,
det är skönt att slippa oroa sig över pengar jämt och ständigt
och tack vare jobbet så har jag en egen lägenhet och får rå om mig själv.


I'm kind of busy.

I början höll jag på att bli helgalen,
men nu saknar jag det knappt.
Internet alltså.

Jag har fått det så kallade startpaketet och allt,
och någon slags installation i teleblablabla har utförts.
Ändå händer ingenting när jag för en gångs skull har kopplat alla sladdar rätt.
Jag ringde bredbandsbolaget i tisdags och de sa att de skulle göra en felanmälan.
Så. Typiskt. Mig.
Slår vad om alla pengar jag har på kontot att det är telefonjacket som är för gammalt,
eller iallafall något i den stilen med tanke på lägenhetens skick.

Apropå mitt nya hem, jag har börjat trivas.. Litegrann iallafall.
Visst drar jag mig fortfarande för att gå hem från jobbet,
och visst har jag fortfarande mardrömmar på nätterna,
för att inte tala om hur ensam jag känner mig och
hur lite mat jag har fått i mig de senaste veckorna.
Men ändå, jag har fått mitt lilla krypin att bli ganska mysigt.
Mina senaste investeringar har varit en soffa, fåtölj och gardiner
samt balkongmöbler och en fin liten pall.
Fråga mig inte hur pengarna räcker till, jag har ingen aning.
Det enda jag vet är att jag inte har handlat mat sedan jag storhandlade med Nina,
vilket var samma dag som jag flyttade in, alltså den trettonde juni.
Alla prioriterar vi olika saker minsann, mat är ingenting jag vill slösa mer energi på.
Jag har gjort patetiska försök till maträtter men varje gång har det slutat i katastrof,
det finns alldeles för mycket som kan gå fel i köket..
Varma plattor att bränna sig på, för mycket salt, hålla koll på tiden, ha smör i stekpannan..
Tacka gud (och pappa) för att jag har en micro, annars skulle jag knappast ha levt.

Jag försöker fylla dagarna med så mycket som möjligt för att slippa
ensamheten som kommer krypandes, men efter en alldeles för lång dag
på jobbet är min energi helt slut. Jag sätter på tvn,
bara för att höra något annat än grannarnamen har inte bytt kanal på en vecka.
Vilket innebär att jag har stått ut med "design, simon & thomas".
Jag kunde aldrig ana att jag skulle sjunka så långt ner,
jag hatar det programmet mer än vad jag hatar att laga mat.

Istället så hoppas jag på helgerna, hittills har jag inte spenderat någon helg här i stan och planerar inte att göra det heller förrän Damgiano kommer och gör mig sällskap. Imorgon är det fredag och jag åker till Hammarstrand. Ni kan omöjligt förstå hur mycket jag längtar efter att sova och få lagad mat.
Jag längtar efter Damme också såklart men just nu står inte ens han högst upp på listan.
Som sagt, alla prioriterar olika och ni ska få ytterligare en uppdatering, om någon månad kanske.
Törs vi tro på att internet har ordnat sig tills dess? Låt oss se.

Tills vidare, skänk en tanke till mig. Men kom helst och hälsa på, med en tallrik mat eller två.


RSS 2.0