And you knew.

Vid såna här tillfällen är det skönt att ha en blogg,
att skriva hjälper mer än vad jag vill erkänna.
Livet blir upp och nervänt då en vän rycks bort så hastigt,
det är svårt att förstå och svårt att acceptera.
Vi har satt in ett kort på Niklas i en fin ram som vi ska ha i lägenheten.
Kortet är så härligt, det visar Niklas alla sidor i en och samma bild.
Imorgon är det minnesstund i gamla kyrkan, det ska bli skönt bara minnas.

Jag saknar dig.


In my head, you are still there.

Världens finaste Niklas.
Det var inte din tur nu, inte än.
Hade världen varit rättvis så hade du fortfarande funnits kvar hos oss,
med all den levnadsglädjen du hade och all glädje du spred till alla andra.
Det är svårt att ta in, jag har inte riktigt förstått att du är borta än.
I fredags så träffade jag dig ju, vi sa "vi ses på cruisingen",
nu går inte det. Jag kommer aldrig att få träffa dig igen och det gör så ont.
I ljust minne bevarad eller vad man nu säger, alla kommer minnas dig som
den gladaste killen i stan, han som alltid hade ett leende på läpparna.

Jag hoppas du aldrig hann bli rädd eller hade ont,
jag hoppas att det sista du tänkte på var något positivt.
Tack för alla fina minnen jag fick med dig under tre år,
du kommer alltid att finnas i mitt hjärta.

Vila i frid lilla gubben, jag saknar dig redan ♥♥♥


RSS 2.0