Cizsi - another point of view

God must hate me.

2 minuter innan körlektionen idag, satt jag och Damme på busstorget. När jag förstod att klockan var så mycket skulle jag skynda mig iväg. Men det hela slutar med att jag ramlar ner för det där satans jävla apberget och stukar foten som ett as.

Så nu kan jag inte stödja mig på foten, då det har blivit värre och värre sen det hände.
Det mest underbara i situationen måste väl vara att uppkörningen infinner sig imorgon klockan 9.00.

KAN JAG HA LITE JÄVLA MER OTUR ELLER????????

Min hjärna är död. Stendöd. Återlivningsförsök pågår.

En heldag engelska är vad jag nyss har gått igenom, med både nationella i muntligt och skriftligt.
Är det konstigt att jag känner mig borta?

Dagen har även bjudit på körlektion också kom sandra över för en klippning.

Jag har prov imorgon med. Och på torsdag. Bör plugga. Orkar inte.

Night.

Första skoldagen sedan den 27e mars.
Blandade känslor, det känns kul att träffa alla igen. Men helt plötsligt har vi mer att göra än vad jag klarar av.
3 stycken nationella prov den här veckan typ. Sedan ett fett terminologiprov i frisör som jag måste hårdplugga inför. Men det viktigaste ändå är att det blir hårdträning inför uppkörningen.

Som jag faktiskt inte alls oroar mig över, det värsta som kan hända är att jag kuggar. Och kuggar jag så är det bara att köra upp igen, ända tills jag klarar det hela. Värre är det faktiskt inte.

Jag ser istället framemot den stora högtiden på Torsdag.
Valborg! Då är det dags att fira in sommaren, eventuellt att fira körkort - om inte, så blir det till att dränka mina sorger i alkohol.
Det jag vet är att kvällen ska bli jävligt kul, med eller utan körkort.

Något som gör mig galet förvirrad är dock att jag inte har en aning om vilka jag har bjudit hem till min enkla boning, så ni kan ju vara söta att informera mig om ni tänkte dyka upp. Så att det inte blir alldeles för fullpackat.

With lööööve. ♥

Jag är lycklig, på riktigt.

Det är såhär då sommarn smyger fram som den riktiga cizsi kommer ur sitt ledsna vinterskal.
Personlighetsklyvning på hög nivå.

Idag var det 18 grader i skuggan, 48 (!) grader i solen när jag vaknade.
Överlycklig bytte jag om till bikini och sprang ner till gården och solade i en timme innan matilda ringde och sa att det var minnesgärdet som gällde.
I tubtopp, shorts och shades gled jag ner på cykeln och vi spenderade några timmar vid storsjön med gitarr, vattenpipa och ett superglatt humör.


Som sagt, jag är mer än nöjd.
Livet leker, brännan tar sig. Sommaren närmar sig.

Tuff men en ack så rolig dag.

Anlände till Salongen 9 då vi engagerade oss i att trä folie runt ett bord.
11 kom Emilia så det blev klippning.
12 tog jag lunch, KEBAB! Oj så efterlängtat.
13.30 dök Andreas upp för att kapa av sina obehärskade långa längder.
15.00 blev det dags att klippa Mathilda.

Därefter så har jag inte gjort någon nytta alls dock, men mina fötter värker som aldrig förr, damn those shoes!

Jag längtar hem.. Lite.

I made it.

Det känns obeskrivligt, jag är i chocktillstånd.
Jag vaknade upp med en klump i magen, nervositet har inte påverkat mig på det sättet förut. NÄVER.

Väl på vägverket så kom jag efter många om och men till den ökända frågan "Är du säker på att du vill rätta dina svar nu?".
Hell no, jag var inte säker på något sätt, men ändå tryckte jag på okej.
Efter några sekunder dök det underbara ordet godkänd upp på skärmen, och jag granskade sedan hur många fel jag hade.
2 fakking fel, inte dåligt alls. Jag fick nästan hålla tillbaka tårarna, min största bedrift i livet.. kind of.

Så nu flyter jag omkring på moln, livet känns lätt och inom en snar framtid ska jag bränna upp körkortsboken som så länge har hållt mig sysselsatt. Jag är klar, aldrig mera ska jag behöva öppna den.

Befrielse.

Nervositet är vad som präglar min vardag just nu.

För övrigt så är jag övertygad om att jag kommer kugga redan imorgon på teoriprovet.

Jag har hunnit mer än väntat fram tills nu.
Mami drog upp mig ur sängen halv 10 för att det stod klippning på schemat. Jag gjorde mina plikter och tog sedan en varm dusch inkluderat en inpackning i håret.
Ansiktsmask, färgning av ögonbryn, nagellack och lite städning har jag sen hunnit med.
Nu sitter jag halvklar och försöker bestämma mig om jag ska kila ner på stan för inhandling av skor, eller om jag ska spendera några timmar hemma innan det är dags för fest.
Frågan består.

Jag längtar efter solen, och låter den ta mitt beslut.

I can't stand how much I need you.

Ibland vet jag inte vart jag har mig själv.
Jag vet inte vad jag vill eller vad jag tycker, och jag förnekar det jag tror att jag egentligen känner.
Den dagen allt är enkelt och det inte existerar några komplikationer, var vänlig att informera mig.

Det ni nu bevittnar är Cecilia Östman i en svacka, men var inte oroliga imorgon är förhoppningsvis allting bra igen.

Imorgon blir det förövrigt party vilket känns ganska cleant actually, jag hoppas på en trevlig kväll med fint sällskap.

Hemma i Östersund sedan i Tisdags, tro det eller ej men jag har inte ens orkat starta datorn förrän idag.

Det känns bättre än väntat att komma tillbaka till Jämtlands huvudstad, jag känner trots allt att det finns något gott även i den här hålan. Att få träffa folk som jag inte har träffat på 645 år (3 veckor) har varit wonderfuul, jag bävar nu istället för att åka tillbaka till Sundsvall, det känns lite hårt.

I tisdags sken solen och välkomnade mig hem, så det var bara till att byta vinterjackan mot skinnjackan och välja ut ett par shades innan jag traskade iväg till Axel och Damgiano. Ett kärt återseende, trots att jag förmodligen har inandats alltför många baciller för att vara frisk veckan ut. Det blev cykelpremiär och nattvandring på stan i värmen.

Onsdagen startade med ett hemskt uppvaknande i form av en Damgiano som hoppar i sängen, efter många om och men så drar jag mig upp och vi styrde våra steg mot coop för att handla mat och sedan mot stan för att gliiida.
Självaste Kålen kom senare och besökte mig för att vi senare skulle hamna hos Maria som satt barnvakt.

Toodaaay har det varit all about körkortsteori och jag spenderade 3 timmar på körskolan för att förbereda mig tills på tisdag då det stora teoriprovet infinner sig. Jag ledsnade dock efter ett tag, och matilda fick bli mitt sällskap på stada där jag tillslut köpte en tröja och ett till par shades, nu har jag 18 i min samling, man kan aldrig ha för många right?
Jag kom nyligen hem från Axel och kvällen har spenderats med lite hårklippning och lite MIG.

Bättre lov kan jag inte drömma om, jag hoppas att kommande dagar blir lika fina.



Ett superstort Grattis till systeryster som blir hela 21 år dagen till ära.
Och ett litet mindre grattis till Damgiano som har namnsdag.

Jag måste missuppfattat något på vägen. För idag är det lov, men ändå ringde klockan halv 7,  jag satt stilla och funderade över om jag verkligen var störd, innan jag gick ner och åt frukost.

Grejen var ju faktiskt att vi skulle iväg på skoter + pimplingtur idag, och vi kom faktiskt iväg klockan 8 som det var sagt.
Det blev dock en förjävlig skotertur minst sagt med bar mark, VATTEN och alldeles för tunn is som vi lyckades gå igenom en gång.
När vi väl var framme så var jag grinigare än någonsin.
Skoterturen som skulle ta 1,5 timme tog nästan 3 timmar, vi fick inget att äta eller dricka förrän halv 1 och dessutom var jag dyngsur.
Det jag hade att vänta var dock pimpling fram till 4. Pimpling är inte riktigt min grej, det har aldrig varit. Mitt tålamod är helt enkelt för kasst för någonting sånt där.
Men jag härdade, och när vi kom hem väntade en varm bastu och dusch.

Nu sitter jag nöjt och väntar på maten, och önskar att det blir finare väder imorgon.

Järpen FTW.
Och glad påsk förresten.

Jag har det bättre än någonsin just nu, precis så bra som en påsk ska vara.
Hela familjen, pimpling, underbart väder.
Trots att jag använde solkräm idag så har jag lyckats bränt kindbenen, men hellre bränd än blek är mitt nya motto.

Pimpeltävling idag, och jag vann pris trots att jag inte ens fått en fisk, vissa har ju mer tur än andra.
En åretröja fick följa med mig hem iallafall, lika bra det kanske.

Nu är jag kallad för att duka, lev livet mina vänner. ♥

Officiellt påsklov nu alltså.
Wonderful är nog det enda ordet jag har att säga.

Jag börjar faktiskt längta lite efter att få komma hem till Östersund. En fågel har viskat i mitt öra att det inte alls är lika mycket snö kvar och sånt kan man ju faktiskt bara gilla. Sen så känns det som evigheter sedan jag träffade de flesta, men på lovet kommer jag! Ge inte upp hoppet homies!

Har mått bättre idag så det är ju iallafall på rätt väg, dock så har jag ju legat i 3 dagar så nu kan jag inte sova istället.. Livet är underbart ibland.

Sommaren närmar sig, jag känner det i knävecken!

Jump on.

Beslutsångest gånger 7000.

Det har bestämt att sommaren 09 ska bli en riktig festivalsommar, inget snack om saken.
Men frågan jag ställer mig är vart tältet ska slås upp? Peace and Love eller Hultsfred är väl de festivalerna vi pratar mest om. Jag ställer mig frågan varför vi inte kan ta båda, speciellt nu när Hultsfred inte är under skolans sista vecka.
Eller varför inte ta alla festivaler som finns, precis ALLA!
Dessutom så har jag faktiskt lovat Natalie att gå på Cruisingen i hammarn med henne.

DENNA SOMMAR SKA BLI DET GALNASTE KAPITLET I MITT LIV!

Ännu en dag spenderad i soffan/sängen med ett illamående från en annan värld.
Känner mig dock lite bättre just nu så jag vet inte hur det blir med praktiken imorgon. Vill ju inte smitta ner alla frisörer och definitivt inte ta ut mig själv i onödan eftersom vi åker till järpen på torsdag.

Det utlovas ju fenomenalt underbart väder hela påsken så jag funderar helt allvarligt på att bära bikini och steka på skotern. Hur varmt lär det inte vara i solen då det är 10+ ute? Vi får helt enkelt se hur det blir med den idén, jag ta vara på solskenet, det är ett som är säkert.

Pratade med farmor idag om jobbet, och det jag trodde var lönen för hela sommaren (16.500), visade sig vara månadslönen (!).
Jag har aldrig tjänat så mycket pengar i hela mitt liv, saker flyter på och jag ser framemot att för en gångs skull inte behöva snåla på varenda öre jag har.

Annars så blickar jag mot KÖRKORTET och försöker att inte bli alltför stressad då proven närmar sig snabbare än vad jag vill.



en bild som inte har något med texten att göra,
men som utstrålar fett med lycka!

Det jag är väldigt tacksam över under den här praktiken är att jag har fördelen att köpa hårvårdsprodukter till inköspriset, vilket är ungefär hälften av vad den kostar då man säljer till kunder.

Vi fick in en leverans förra veckan med Nutri color creme och jag tog tillfället i akt att få med en hem.
Med tanke på att toningarna går ut ganska snabbt så är det en perfect deal.

I stora drag så är det en slags hårinpackning med pigment som fräschar upp färgen så att det aldrig blir urtvättat, dvs blaskigt.
Den finns i sjukt många nyanser för att passa de flesta hårfärger, jag tror faktiskt att det är speciellt bra för blonda hår då inpackningen tar bort gula nyanser, ungefär likadant som silverschampo fast med större effekt.
 
Jag har testat den nu och är sjukt nöjd, ett lätt sätt att hålla håret snyggt utan att behöva färga om det.

TRY IT FFS!

Jag har kommit på att lycka är när man vaknar och inser att man inte behöver kliva upp.
Precis som imorse då damgiano masade sig upp innan 7 och sa hejdå för att ta världens tidigaste buss till hammarn, jag somnade dock om och vaknade en timme senare.

Det negativa är dock att jag har dragit på mig någon rackarns bacill, jag vet dock inte vart gränsen för feber går så jag kan inte avgöra om 37,8 är bra eller dåligt. Hur som helst så känner jag mig inte så kry och har sjukanmält mig för dagen.

Frida är ledig idag så just nu ligger vi i en varsin soffa framför tvn och väntar på bättre tider, kind of.
Jag måste hårdplugga körkortsteori också, så jag gissar på att dagen inte blir lika lugn som jag vill att den ska vara.

Smittsamma pussar / Cizsi

Förlåt lilla therese för dålig uppdatering, det är ändå bara du som läser.

Where to begin. Mobilen var fuktskadad vilket betyder att det är onödigt att skicka in den på lagning eftersom jag isåfall skulle behöva betala mer än vad telefonjäveln är värd. Den lilla Samsungmobilen funkade inte alarmet på så jag bytte precis till en gammal goding, Sony ericsson T630. I brist på annat kan man ju säga.

Sedan så kom ju faktiskt Damgiano i fredagskväll, vilket egentligen är den största anledningen till uppdateringsbrist.
Vi tog en date på Källarkrogen och åt fläskfilé, vilket var mycket gott och välbehövligt.
Mätta och belåtna tog vi sedan bussen hem och smuttade på irish coffee. (Något som jag egentligen inte vill tycka om, men råkar göra det ändå).

Annars så har det inte hänt så mycket, lite donkey kong, lite bowling, lite vinpimpling kan väl sammanfatta helgen som var väldigt clean.

Jaha, då har jag missat bussen också. Och nästa går inte förrän 1,5 timme.  JAG ÄLSKAR LANDET!
Det är en sak att komma försent till skolan, who cares ?
Men det känns hemskt att komma försent till praktiken, vilket jag nu kommer att göra.. Med 1,5 timme.
Jag har iallafall gjort det bästa av situationen och ringt för att meddela min försening, duktig tjej.

Idag blir det till att lämna in mobilen på lagning, stänger den av sig för att man svarar så är det något allvarligt fel och ingenting jag orkar med. Tillsvidare har jag iallafall kanske världens minsta samsung, den duger bra och är nästan söt.

Nej nu ska jag ta och klippa lite i luggen på mig själv, så att jag slipper gå och visa bulan i pannan idag.

PÖSS

Tidiga morgnar tar död på mig, trots att jag faktiskt har sovit längre än vad jag brukar göra på de flesta dagarna i veckan.
Dagen har gått bra, har mest skrattat idag då jag fick reda på att vi säljer något viagraliknande på salongen. Det var en syn att se de små tablettaskarna.

Jag har fått världens smäll i pannan från en hundbur och hoppas innerligt på att bulan inte byter färg eller något sådant ohyggligt. Måste nog ta en alvedon inom kort för att kunna koncentrera mig på annat.

Jag önskar att Damgiano kan ta sitt lilla ass hit imorgon så att jag slipper spendera helgen själv, men med all otur som han har tvivlar jag på att det kommer gå. Jag hååååpas!

Efter idag så känner jag mig rätt så orolig över framtiden som frisör.
Vad finns det för alternativ liksom?

Försöka få en anställning - Det är ytterst få salonger som har anställda istället för att hyra ut stolar, i sundsvall är det ungefär 3, vilket betyder att det i Östersund måste finnas.. 1.. domus typ.

Hyra en stol, därmed starta eget företag - Då du har ett eget företag så måste du först och främst skaffa dig en egen kundkrets, vilket inte är det lättaste eftersom du ska fylla alla dina dagar, vilket innebär ungefär minst 7 kunder om dagen. Sen så vet man aldrig hur mycket pengar man kommer få ut vid månadens slut. Blir du sjuk eller ännu värre gravid, så är det du själv som måste finna en lösning på hur du ska få det att gå ihop ändå, för du får ingen mammaledighet eller sjukpenning.

Öppna egen salong - Om man bortser från PENGAR så gäller det samma sak här, du måste hitta en egen kundkrets och få de där viktiga stamkunderna. Sen så kommer du ändå få betala av alla lån för resten av livet, varesig du har en stor kundkrets eller inte.

Jak er positiv!
Idag har jag tränat lite på uppsättningar, med syntethår (så jag inte kunde arbeta med lock/plattång) och utan hårspray. Så det var inte det lättaste, men jag gjorde bland annat en med inbakade lösa flätor längs sidorna, tuperat överhår som jag drog bakåt. Och allt hår fäst i nacken, gillade den faktiskt ganska mycket, trots att jag bara har gjort den slarvigt så skulle den kunnas göra mycket bättre med locktång och spray.

Jag har vårkänslor i hela kroppen, solen har varit framme hela dagen och värmen har faktiskt legat i luften, 10 grader idag med. Jag är upprörd över att jag endast har med mig min vinterjacka med 6000 kilo dun i, den går ju knappt hänga på sig utan att man dör av värmeslag vilket jag halft gjorde idag då jag var tvungen att springa till bussen.

Jag är ingen vidare bussåkare, jag hade inte ens åkt buss i annat än skolsyfte innan gymnasiet. Jag har aldrig tagit bussen till skolan. Men jag är tvungen nu, då vi faktiskt bor 1,5 mil utanför stan. Det slutar med att jag får springa ner till busshållplatsen i sista sekund, varje morgon.. Det kan ju tilläggas att våran vanliga väg inte funkar längre så vi får lov att gå på världens minsta "stig" där man sjunker ner i djupsnö vartannat steg. Jag skulle vilja sett min väg till bussen imorse, det kan aldrig ha varit en vacker syn..

Är fortfarande hemma i vårat lilla hus på landsbygden, har nyss haft en timmes kamp med mitt hår som var emot mig mer än någonsin, matilda hur har du klippt mig egentligen? ;)

Börjar inte förrän efter lunch idag, och eftersom det inte går alltför många bussar så antar jag att jag måste ta den som går 12.55, vilket betyder att jag förmodligen bör rusa.

BTW! Jag har sett årets första fjäril, det är vååååår!