Dag nummer åtta - Ett ögonblick.
Ett ögonblick ur ett tjugo år långt liv.
Ett ögonblick - Jag står i en kylig arena, iklädd en röd och vit matchtröja tillsammans med hundra andra supportrar klädda likadant. Stämningen är på topp och finns en känsla av gemenskap bland oss. Allas ögon är riktade mot isen där "vårat" lag kämpar för vinst. När pucken sätts i nätet, stannar tiden. Allt verkar gå i slowmotion för någon sekund innan hela klacken sträcker upp händerna mot skyn, jublar, hoppar och ler. Ett ögonblick.
Ett ögonblick - Då jag fick reda på något som gjorde att klumpen i halsen infann sig, ögonen fylldes med tårar och då det kändes som att livet rasade samman. Ett knapptryck på mobilen, en vän på andra änden som inte tvekar en sekund på att rädda mig från ett sammanbrott, jag behövde inte ens fråga. 5 minuter senare var hon här och lyssnade på allt jag behövde få ur mig, hjälpte mig sakta att komma på fötter igen. Då jag senare stängde dörren efter henne hade jag mitt ögonblick. Mitt i all ilska, sorg och allt det onda så såg jag ljuset genom henne. Det fanns ingen chans i världen att jag inte skulle klara mig, sålänge jag hade henne vid min sida.
Det är rätt så svårt att komma på, så jag väljer att skriva om två stycken ögonblick.
De är helt skilda från varandra men fyller mig med så mycket känslor båda två.
Ett ögonblick - Jag står i en kylig arena, iklädd en röd och vit matchtröja tillsammans med hundra andra supportrar klädda likadant. Stämningen är på topp och finns en känsla av gemenskap bland oss. Allas ögon är riktade mot isen där "vårat" lag kämpar för vinst. När pucken sätts i nätet, stannar tiden. Allt verkar gå i slowmotion för någon sekund innan hela klacken sträcker upp händerna mot skyn, jublar, hoppar och ler. Ett ögonblick.
Ett ögonblick - Då jag fick reda på något som gjorde att klumpen i halsen infann sig, ögonen fylldes med tårar och då det kändes som att livet rasade samman. Ett knapptryck på mobilen, en vän på andra änden som inte tvekar en sekund på att rädda mig från ett sammanbrott, jag behövde inte ens fråga. 5 minuter senare var hon här och lyssnade på allt jag behövde få ur mig, hjälpte mig sakta att komma på fötter igen. Då jag senare stängde dörren efter henne hade jag mitt ögonblick. Mitt i all ilska, sorg och allt det onda så såg jag ljuset genom henne. Det fanns ingen chans i världen att jag inte skulle klara mig, sålänge jag hade henne vid min sida.
Kommentarer
Postat av: nina
åh, nu blev jag rörd. du klarar allt gumman, och jag finns alltid här <3
Trackback
