I'm here without you baby.

Sådär.
I feel better.

Igår vaknade jag upp med magsmärtor, trodde dock det berodde på att jag har ätit så lite den senaste veckan då jag varit sjuk så jag pallrade mig iväg till jobbet iallafall.
Det blev värre under dagen och när jag äntligen slutade kunde jag knappt gå de 200 meterna hem utan fick stappla dubbelvikt med tårar i ögonen.
Ringde sjukvårdsupplysningen och de beordrade mig att fara in på akuten.
Efter en lång tvekan fick det bli så.
Väl där togs en massa prover och jag fick stå ut med ett rör i armen hela kvällen,
de informerade mig om att det var en misstänkt blindtarmsinflammation och ville hålla mig för observation över natten.
Men där gick gränsen, jag var redan le efter 4 timmars väntan och lyckades övertala de om att jag kunde sova hemma eftersom jag bodde i stan och kunde ta mig in fort om det skulle hända något.
Jag fick även lova att fasta och komma tillbaka så fort jag vaknade nästa dag.

Imorse hade jag inte lika ont, men kände fortfarande av demonerna.
Åkte in till akuten där de tog ännu mera blod ifrån mig. Mina armar är halvt döda vid det här laget.
Sen fick jag bara vänta, vänta och vänta.
När klockan var 11 gick jag till receptionen där de sa att den enda (!?) läkaren de hade hade akutoperationer och att jag skulle vänta lite till.
Jag mådde skit, bara för att jag inte fått äta något på alldeles för länge och bestämde mig för att åka hem. Med eller utan diagnos. Jag hoppas att jag inte får dödskramper och dör bara, för de sa att de inte skulle ta ansvar för det om jag lämnade sjukhuset.

Men nu mår jag mycket bättre, känner mig bara lite utmattad.
Missade en dag på jobbet gjorde jag också, 850 spänn åt helvete.

PUSS!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0