Everyday I take a step closer.

Tröttast och klenast i Sverige. Iallafall nästan.
Försov mig imorse och jag förstår inte varför jag ens gick. På förmiddagen fick jag tiden att gå genom att spela harpan (det är inte alltid ett plus med egna datorer), och nu visade det sig att våran lärare är sjuk så vi har en vikarie som såklart inte har en aning om vad vi ska göra. Really love it.

Jag har även dans ikväll med, känner dock inte att jag bör delta med tanke på hur mycket min kropp protesterar på allt jag gör för tillfället. Men vi får helt enkelt se hur det artar sig, det är inte guld att missa heller. Mygod.

Nu måste jag ta rast. Det gillas inte.




Kommentarer
Postat av: maria

usch för bilden.

2009-02-11 @ 17:14:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0