There is no place like home.

Hemma i Östersund sedan i Tisdags, tro det eller ej men jag har inte ens orkat starta datorn förrän idag.

Det känns bättre än väntat att komma tillbaka till Jämtlands huvudstad, jag känner trots allt att det finns något gott även i den här hålan. Att få träffa folk som jag inte har träffat på 645 år (3 veckor) har varit wonderfuul, jag bävar nu istället för att åka tillbaka till Sundsvall, det känns lite hårt.

I tisdags sken solen och välkomnade mig hem, så det var bara till att byta vinterjackan mot skinnjackan och välja ut ett par shades innan jag traskade iväg till Axel och Damgiano. Ett kärt återseende, trots att jag förmodligen har inandats alltför många baciller för att vara frisk veckan ut. Det blev cykelpremiär och nattvandring på stan i värmen.

Onsdagen startade med ett hemskt uppvaknande i form av en Damgiano som hoppar i sängen, efter många om och men så drar jag mig upp och vi styrde våra steg mot coop för att handla mat och sedan mot stan för att gliiida.
Självaste Kålen kom senare och besökte mig för att vi senare skulle hamna hos Maria som satt barnvakt.

Toodaaay har det varit all about körkortsteori och jag spenderade 3 timmar på körskolan för att förbereda mig tills på tisdag då det stora teoriprovet infinner sig. Jag ledsnade dock efter ett tag, och matilda fick bli mitt sällskap på stada där jag tillslut köpte en tröja och ett till par shades, nu har jag 18 i min samling, man kan aldrig ha för många right?
Jag kom nyligen hem från Axel och kvällen har spenderats med lite hårklippning och lite MIG.

Bättre lov kan jag inte drömma om, jag hoppas att kommande dagar blir lika fina.



Ett superstort Grattis till systeryster som blir hela 21 år dagen till ära.
Och ett litet mindre grattis till Damgiano som har namnsdag.

Kommentarer
Postat av: emilia

hahah! finast bilden å.. ^^

2009-04-17 @ 17:57:20

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0