be brave big sister this time and say no.

nu beger jag mig hemåt kusten igen. min saknad efter papie och övriga familjemedlemmar blev alldeles för stor för att jag skulle orka vänta ännu en vecka.
nu i helgen är det nämligen den ultimata partyhelgen i östersund, iallafall för de som har sina 18 år fyllda. Maskinen spelar på Upstairs på fredagkväll, vem tackar nej till att röja till "alla som inte dansar" en gång för alla? det lär ju vara jag, och någon stackare som är socialt handikappad och inte vet hur man gör på krogen.
men som sagt, jag längtar hem så mycket så att jag tackar nej till allt vad maskinen heter. 

hemma kan man vara sådär extra jävlig för det finns alltid ett offer. Någon som ofta faller för mina jävligheter är den yngsta i systraskaran. ett lätt offer kan man kalla det, eftersom hon är precis i den åldern då hon tar åt sig allting och inte kan låta bli att utveckla det som började som ett oskyldigt slag, till ett bråk i klass med tredje världskriget. 
här har ni svaret på att jag är så glad efter mina sundsvallshelger, jag har helt enkelt fått ut min ilska på väl behövande.
 can't wait.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0