You're still the one.

Idag fick jag ett brev.
Det var ett väldigt speciellt brev, för det var skrivet av mig själv för fem år sedan. De sista dagarna i nian så satt vi på ängen och fick i uppgift att skriva ett brev till oss själva, som vår lärare lovade att skicka till oss efter fem år. Hon kom ihåg, det förtjänar hon en dagens ros för. Vill ni veta vad det stod i brevet?
Det är klart ni vill! Jag hade skrivit om att jag var nervös inför gymnasiet, att jag ville plugga vidare till frisör efter mina tre år och att jag var löjligt kär.
En mening: "Jag vill ha barn såklart, helst tjejer och helst med Patrik".
Jag skrattade så att jag vek mig då jag läste det, snacka om att vara insnöad.
Det är tur att man har mognat på sig och hittat en annan kille iallafall. Haha.
Det var hursomhelst en trevlig överraskning, jag trodde nog att jag skulle ha tagit mig längre i livet efter fem år men tyvärr. Inga barn och inga giftermål än så länge, (vi kan nog vänta några år till med det). Kanske ska man skriva ännu ett brev och öppna det om ytterligare fem år? Kan vara kul att fantisera lite om vart man befinner sig då. Om man ens befinner sig någonstans vill säga, livet kan vara kort.

Från en sak till en annan, jag misstänker att jag börjar bli sjuk. Halsen värker och jag har frusit hela dagen. På gymmet imorse svettades jag som en gris men var iskall över hela kroppen. Det känns inte okej helt enkelt, men jag hoppas verkligen att jag får vara frisk ett tag till. Vill inte komma av mig gällande träningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0