Cizsi - another point of view

Inte då...

Känner mig inte så inspirerad till att blogga, dels för att jag är så otroligt less på min dödsgamla design och dels för att jag inte alls har känt att jag haft något intressant att berätta om. Men idag ska jag ge det ett försök iallafall.

Jag har en jobbdag kvar innan jag tar långledigt, nog fan förtjänar jag det och längtat har verkligen gjort. På torsdag tar jag mitt pick&pack + alla julklappar och drar till Sundsvall för att fira min jul med den större delen av familjen.

Damgiano drar till Hammarstrand imorgon, sen drar han vidare till S-vall i helgen.

Det känns konstigt numera att inte spendera dagarna tillsammans men det kan ju vara skönt att få längta efter varandra lite då och då. Mys att ses igen efter jul!

Nyår är ännu inte planerat, det kommer antagligen bli sådär lagom spontant och jag hoppas på att vi får spendera den med fina människor.

Jag känner mig nöjd över att det här skitåret är över, visst har det hänt mycket roliga saker, främst studenten då. Men alla de dåliga sakerna har tagit över och jag tvivlar på att jag någonsin har gråtit så mycket som jag har gjort iår. Förhoppningsvis så blir 2011 desto bättre, den som lever får se. The end.

Var på lunchdate med Maria idag också, vi gick på  lilla mi och det var över förväntan! Verkligen jättegott var det, och trevligt sällskap också såklart!

Jag kom in på utbildningen också.. Har fått en massa brev om hur, när och var jag börjar och jag har sån jävla beslutsångest. Eller, egentligen inte.. Snarare dåligt samvete för att jag inte kommer ta chansen just nu. Dumt av mig kan tyckas men jag måste leva i nuet ett tag framöver. Chansen att plugga försvinner ju faktiskt inte.

Gick hemifrån 06.15 och kom hem igen vid 17 vilket har gjort att dagen känts superlång. På jobbet hade vi luciafika vilket var mycket mysigt.

En kollega fick en liten son idag också, vilket är ännu mysigare!

Efter jobbet sprang jag ner på stan för att köpa en vinflaska till vinlotteriet, träffade på Matilda och skyndade mig runt lite innan jag tog bussen till Statoil för att hämta ut paket. Skyndade mig hem därifrån för att inte förfrysa i dessa -20. Väl hemma så började jag att slå in julklappar, nu ligger de så fint under granen och skapar julkänsla! Damgiano lagade mat - Spagetti och Köttbullar.

Sen så har jag tittat på Ung & Bortskämd också.. Visst är det intressant när jag ska berätta om min dag? Huh, not really..

Med halvsjuk menar jag feber, men ändå inte så hög feber så att man är totaldäckad. Bara så hög att man inte orkar något. Det värsta som finns är att vara halvsjuk,

för då finns det utrymme för rastlöshet. Därför bestämde jag mig för att gå till jobbet idag, jag klev upp klockan åtta på morgonen igår bara för att jag skulle ha lätt att somna igårkväll... ÅT HELVETE MED DET. Jag har fått allvarliga sömnproblem, jag somnade förfan inte förrän vid 4 inatt. Då förstår väl de flesta att det inte håller att kliva upp 05.30? Det blev alltså inte något jobb idag heller, guuud var besviken jag blir på mig själv. Dessutom så tror jag att parasiten har lagt beslag på mig. Grattis, tacktack..

However, ett av paketen innehöll en beställning från bubbleroom.

För en gångs skull blev jag galet nöjd med hela innehållet.

Paket är bland det bästa som finns, trots att man oftast måste betala skiten själv..

---

Ne, men jag har kommit på under åren att jag inte är typen som arbetar, jag hatar fasta tider, hatar att känna mig tvingad till att göra saker som jag inte vill och hatar att det inte finns något annat val. Lite komiskt att jag har jobbat sönder mig i ett och ett halvt år. Jag vet att jag inte skulle bli rastlös, det finns ju så mycket annat att hitta på som är roligt! Jag skulle LÄTT kunna jobba med välgörenhet, bara jag fick bestämma hur, när och var jag arbetar. Jag antar att drömmen bara kommer att slå in ifall jag vinner några miljoner på lotto eller att Damme blir en pokerstjärna.

Nemen, det är nog min största dröm. Att vara helt oberoende när det gäller pengar. Fyfan vad gött.

Först och främst så har jag Nina, hon är den enda som jag fortfarande umgås regelbundet med sedan grundskolan. Vi lärde känna varandra i sexan och har hängt ihop sen dess.. Jag gick medialinjen i ett år och från den tiden så har jag fått några riktigt härliga tjejer till vänner, tyvärr så ses vi inte så ofta som jag skulle velat men det blir lätt så då folk flyttar och jobbar olika tider.

Från mina tre år på frisör fick jag med mig fem underbara brudar, då vi bor på olika ställen så håller vi kontakten via telefon men ser till att ses så ofta vi kan.

Sen så har jag flera till som ligger nära hjärtat men de här är de främsta tjejerna iallafall, jag är verkligen tacksam över att ha så många fina vid min sida.

Och vet ni vad det bästa av allt är? Alla de här tjejerna är så olika varandra och gör mig glad på så olika sätt. Jag är lyckligt lottad. ♥

Jag hoppas för allt i världen att det inte håller i sig alltför länge, dels för att jag verkligen behöver lönen och dels för att jag blir så otroligt rastlös av att ligga hemma och löka. Jag skulle ha julhandlat med Matilda idag men febern satte stopp direkt. Jag har inte så mycket planer för den här veckan faktiskt, på onsdag så är jag hundvakt och helgen spenderar jag i hammarn.

Julklappar måste köpas och pengar ska spenderas!

Jag tog min sista i fredags klockan 06.30 och Damme tog den vid 13.30.

Måste hylla honom lite då han faktiskt klarar det toppenbra, trots endel gnäll så håller han sig och verkligen försöker bli kvitt beroendet. Samma gäller för mig men jag har ju rätt lätt för att sluta snusa så jag kräver inte en lika stor applåd.

Nu när det beroendet har gått över ska jag göra mitt bästa för att bli av med sockerberoendet.. Idag när vi var hem till min mor så tog jag tillfället i akt att väga mig. Det ångrar jag bittert minsann, jag har gått upp sex jävla kilo sedan jag flyttade hemifrån. Död åt vågen. Känns inte riktigt som rätt tillfälle att börja ett nytt liv med att äta nyttigt. På julen flyger det ju godis vart man än vänder sig. Herre jesus, jag får göra mitt bästa..

Jag har inte mycket alls i den just nu, men det är mest för att jag byter mellan olika väskor varje vecka, då blir det bara krångligt att ha för mycket trams. Haha, helt ärligt så tror jag inte det ligger någonting i min handväska, kanske en läppsyl.

Men ja, en matlåda brukar ligga där oftast.

Idag inhandlade jag fyra julklappar, det känns så SKÖNT att ha det ur världen nu! Jag törs inte titta på kontot ska ni veta, pengarna som förhoppningsvis finns kvar ska räcka till rätt mycket.. Wish me luck.

Min pappa hade en dotter innan han träffade min mamma, hon heter Malin och är född 1985. Hon bor här i Östersund men har tyvärr aldrig fått chansen att åka till pappa något sen han flyttade till Sundsvall så ingen av oss har någon kontakt med henne. Det är hemskt och fel, någon gång ska jag göra allt jag kan för att ordna det..

Som jag berättade var jag 2 år när mamma och pappa skilde sig, pappa flyttade då till Sundsvall och efter några år så träffade han Eva-Britt.

Eva-Britt hade tre barn då de träffades, Emilia född 1988, Frida född 1992 och Mathilda född 1993. Vid den här tidpunkten gissar jag på att jag var ungefär fyra/fem år och efter ett tag så blev Eva-Britt gravid och en till liten dotter kom till världen. Kajsa föddes 1997 och sen dess har det varit stopp.

Jag har alltså 2 systrar by blood, Malin och Kajsa.

Men jag har alltid räknat Emilia, Frida och Mathilda till syskonskaran, det blir väl så om man växer upp tillsammans antar jag. Fem systrar alltså, inte helt fel.

Speciellt stolt är jag över att jag KAN.

Vill jag flytta till en egen lägenhet, så kämpar jag så inåt helvete för att hitta en lägenhet. Vill jag fortsätta jobba och få högre lön, så visar jag framfötterna och jobbar järnet. Det är det min tatuering står för, Alis Volat Propriis - Hon flyger med sina egna vingar. Det jag har i livet, har JAG åstadkommit och ingen annan kan ta cred för det, det handlar inte om tur, det handlar om att kämpa och satsa.

Men jag tänker inte säga att jag inte gillar det, klart att jag gillar det.

Vem gillar inte musik?

Det jag gillar mest är att lyssna på musik då jag är ute och går, eller sitter på buss/tåg. Jag har ganska lätt för att leva mig in i låtarna vilket kan vara negativt då det kommer en sorgsen låt.

Jag lyssnar på det mesta, det är mest texterna jag går efter och så länge låten har en grym text så lyssnar jag på den, spelar ingen roll om det är metal eller dansband.

Det är rätt så svårt att komma på, så jag väljer att skriva om två stycken ögonblick.

De är helt skilda från varandra men fyller mig med så mycket känslor båda två.

---

Ett ögonblick - Jag står i en kylig arena, iklädd en röd och vit matchtröja tillsammans med hundra andra supportrar klädda likadant. Stämningen är på topp och finns en känsla av gemenskap bland oss. Allas ögon är riktade mot isen där "vårat" lag kämpar för vinst. När pucken sätts i nätet, stannar tiden. Allt verkar gå i slowmotion för någon sekund innan hela klacken sträcker upp händerna mot skyn, jublar, hoppar och ler. Ett ögonblick.

---

Ett ögonblick - Då jag fick reda på något som gjorde att klumpen i halsen infann sig, ögonen fylldes med tårar och då det kändes som att livet rasade samman. Ett knapptryck på mobilen, en vän på andra änden som inte tvekar en sekund på att rädda mig från ett sammanbrott, jag behövde inte ens fråga. 5 minuter senare var hon här och lyssnade på allt jag behövde få ur mig, hjälpte mig sakta att komma på fötter igen. Då jag senare stängde dörren efter henne hade jag mitt ögonblick. Mitt i all ilska, sorg och allt det onda  så såg jag ljuset genom henne. Det fanns ingen chans i världen att jag inte skulle klara mig, sålänge jag hade henne vid min sida.

Jag har helt underbara vänner, och alla är bra på sina egna sätt.