Don't come back for me.

Idag har jag äntligen kunnat jobba.
Hela förmiddagen stod systemet så jag och Petra bestämde oss för att ta en sväng på stan istället för att sitta och inte göra ett dugg. Vi hann väl gå 200 meter innan de ringde och berättade att systemet hade kommit igång igen, så det var bara att gå tillbaka och göra lite nytta.
Jag känner mig fortfarande inte helt pigg men betydligt bättre iallafall, jag håller tummarna för att jag ska må utmärkt imorgon.
Sitter för tillfället i soffan och tycker lite synd om mig själv. Det här med att vara ensam börjar faktiskt tära på mitt psyke. Visst ska man göra det bästa av situationen men mina vänner är antingen bortresta, på jobbet eller sjuka så det finns inte mycket till val. Jag längtar till hösten då min kärlek kommer hem igen så att det blir lite ordning här på Hornsgatan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0