Cizsi - another point of view

Det är inget vi normalt brukar prata om sådär, utan mest ta för given.

Men idag frågade min käresta om jag skulle kunna tänka mig att flytta ut på glesbygden senare i livet.

-Ursäkta vad menar du nu? Vad menar du med glesbygden? Frågade jag försiktigt.

Hur i hela helvetet kan det ens vara en fråga? Den ENDA anledningen till att jag NÅGONSIN skulle kunna bo mer än 5 mil ifrån närmaste stad skulle vara att jag oturligt nog råkade vara född i en liten skitby. Men nu är det inte så, och därav ser jag ingen som helst anledning till att bosätta mig i den såkallade glesbygden.

Jag skulle gärna bygga upp ett flashigt hus någon mil utanför stan, t.ex på annersia, rödön, dvärsätt eller liknande. Att ha närhet till vatten, skog och även till stan är som en dröm för mig, det är klart att man ska ha det så. Men det ska alltså vara så nära till stan så att det inte tar mer än 20 minuter att åka in med bil, det ska vara så nära så att man kan jobba i stan och en superbra bussförbindelse dit.

Jag förstår inte vad man inte kan få då man bor på landet (fast ändå vid stan), jämfört med landet (långt bort i ingenstans dit det inte ens går bussar på helgerna).

Hur kan man välja en inskränkt by där alla känner alla, där killarna på 25 år fortfarande bor hemma och dejtar 14-åriga tjejer som tycker det är döcoolt,

där dessa 14-åriga tjejer inte har något bättre för sig än att bli på smällen och leva på bidrag resten av livet.

Okej, hej fördomar mot små byar men jag fattar inte grejen. Är ni rädda för städer? Är ni rädda för att se nya ansikten varje dag? Är det hemskt med bussar som går var tionde minut? Äh, jag blir bara upprörd. Till landet ska jag inte, tro på mina ord.