We're not dumb and we're not blind.

Idag är jag hemma från skolan, hemma från jobbet.
Jag är dock inte sjuk för en gångs skull, utan det är snarare på grund utav psyket jag är hemma. Igår var en dag jag helst vill glömma, skolan har aldrig känts så fel att gå till. Jag vet att det är många andra i klassen som också är less på skiten, kanske inte på samma sätt men de flesta har nog gett upp hoppet på utbildningen till viss del. Jag kände iallafall att jag behövde vara hemma och tänka för mig själv, tänka på hur jag ska ta mig igenom den sista terminen utan att må dåligt. Missförstå mig inte, jag är inte deprimerad alls.

Men tänk er själva hur det är att vara på skolan och känna att det man en gång brann för känns hopplöst och misslyckat.

Hur som haver kom min fina prins till mig igår och gjorde mig på bättre humör, som alltid.
Vi var och tittade på en lägenhet och trynade resten av kvällen, tack snälla för att du finns. ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0