Cizsi - another point of view

Tänka tillbaka, minnas och sakna. Skratta och bli sentimental på samma gång.

Jag tänker tillbaka på grundskolan med ett leende på läpparna,

hur hade jag blivit om jag inte hade hamnat i skolans största klass med 31 elever?

Vilka hade jag umgåtts med om jag inte hade välkomnat utbölingarna från körfältet med öppna armar? Hade jag varit lite halvgalen även ifall jag inte hade haft världens roligaste människor i klassen? Jag tvivlar starkt på det.

Mitt år på media förde inget gott med sig förutom ett härligt gäng människor som alltid kommer att hänga med mig, trots att jag stack ifrån dom i förtid.

Trots en urusel utbildning på frisör så finns det inget i världen som kan få mig att ångra mina år där.  På vilken annan skola kan man springa runt i tjocksockar och ha glidtävling? Sitta i personalrummet och snylta på fikat? Kasta mat på varandra i matsalen? Ha övernattning på skolan? Beställa hemkörning till lektionerna?

Plus allt detta så gav johnbauer mig en hel drös med underbara vänner från alla möjliga håll, det var det bästa jag kunde få.

Tacka vet jag mitt liv och mina fina minnen.

Tacka vet jag de vänner som ger mig tre ord i telefonen vid minsta snyftning.