I guess I don't know my own strength.

Jag är inte mer än en människa.
Tårarna börjar att ta slut, istället kommer ilskan ikapp.
Hur är det meningen att man ska bete sig egentligen?
Det är så många som sträcker ut sina händer till mig,
jag vet inte vad jag ska göra för att visa min uppskattning.
Jag hoppas ni vet att några av de tårar jag gråter är av
lycka, det är lycka att ha så fina vänner som jag har.
Tack för det, tack till er allihopa.

Du din brutalt ärliga människa som kommenterade mitt förra inlägg anonymt,
när du ändå är så ärlig så kan du ju passa på att nämna ditt namn.
Med tanke på att det var samma ip-nummer på alla anonyma kommentarer så
pratar jag ut till en person, du kan ju alltid kontakta mig, om du nu vet så mkt som
du påstår att du gör. Tack på förhand.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0