Cizsi - another point of view

När jag är ensam hemma är jag nojig. Extremt.
Det hölls på en lagom nivå så länge vi bodde i en lägenhet,
men nu när vi har flyttat till ett fakking hus med 3 våningar
så har allt tagits till en sjuklig nivå.

Jag håller mig först och främst alltid på översta våningen,
på mitt rum. Måste jag gå någonstans t.ex till köket så
stampar jag mig ner för trapporna (för att skrämma iväg
eventuella inbrottstjuvar) och springer sedan för
att uträtta det jag skulle göra. Men oftast så lagrar jag det
mesta på mitt rum så att jag slipper.

Jag stänger alltid dörren till mitt rum helt, för att slippa
konfronteras med någon som skulle kunna komma in i huset.

Och nu, till råga på allt. Ringer det på dörren. Varför ringer någon
på min dörr en fredagskväll? Det skapade en oro i hela min kropp.
Jag tordes inte öppna, tordes inte ens gå ner från övervåningen för
att titta genom köksfönstret vem det var.
Nu börjar jag istället tro att det var en inbrottstjuv som ringde på för
att se om någon var hemma, och när jag inte öppnade..
Han kommer bryta sig in.

19 år - in my ass.