All my roads, they lead to you.

Nu är jag där igen, nere i sjukdomens mörka hål.
Hittills har det inte varit så illa, Damgiano har varit här
sen igårkväll och han mådde inte toppen imorse heller så
även han spenderade större delen av dagen i sängen med
mig och min svett. Men nu har han åkt hem och mami lämnar
mig också för natten. Måste erkänna att jag är smått orolig.
Men allt lööser sig, jag är för trött för att orka bry mig.

En glad nyhet är att min kamera helt plötsligt började funka,
jag trodde att den var förlorad för all framtid men jag hade
för ovanlighetens skull fel. Welcome back my friend!

Ikväll är det idol och sen så har jag 2 hyrfilmer att se.
Morgondagen bjuder på servering, jag hoppas att jag är pigg nog.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0