Can you here me call your name.

Det är helt osannolikt hur trött jag är, trots en hel natts ostörd sömn.
Söndagar i familjen Östman/Lindquist är minsann tråkiga.
Hela familjen ligger utslagna på diverse ställen i hemmet och gör sitt
bästa för att inte säga ett ord. Samma med mig, jag låter bli att prata
just för att det river i halsen dock. Det blir en fin utmaning att inte yttra
ett ord på denna dag. I och för sig så har jag redan gjort det.

Ikväll far jag hem till Östersund igen, längtar gör jag då inte.
Jag har redan åkt tåg 11 timmar bara den här veckan,
det blir 13,5 när jag väl kommer hem ikväll. Huga.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0