This is the world that we live in.

Dagarna börjar dessvärre bli mer och mer långtråkiga.
För att få tiden att gå så passade jag och Frida på att ta med 2 av hundarna på en långpromenad ner till isen. Dessvärre så tog vi en "genväg" hem, vilket innebar att vi var tvugna att pulsa i snö upp till höften i en brant uppförsbacke. Mina ben har varit döda sedan dess, det har lett till att resten av dagen spenderades i soffan. Höjdpunkten var Ronja Rövardotter, nostalgi på hög nivå. Jag ska också börja med vårskrik.

Sedan visade det sig att jag fick laga mat också, då alla andra vägrade. Det frestade på mitt tålamod och jag gjorde dåliga korvar med flit. I don't care.

Imorgon skulle förhoppningsvis skotern äntligen vara lagad, vilket innebär att dagarna inte kommer vara lika långsamma.
Dessutom så är det då första slutspelsmatchen utspelar sig. Glädjen sprider sig långsamt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0